I morse var jag så nervös så jag inte visste vad jag skulle ta mig till, men när jag väl mötte upp maken så blev jag lite lugnare, dock hittade vi inte mottagningen där dom gör ultraljud utan råkade gå runt hela området på Östra som två yra höns. Tillslut fick vi fråga en doktor och han visade oss vägen. Så vi hann iaf i tid. Vi fick vänta lite och sedan blev jag uppropad och barnmorskan som hade hand om oss var jätte gullig. Hon var noggrann och berättade om allt hon såg på skärmen, hon mätte barnets huvud och tittade noga på hjärtat och allt såg toppen ut. Bebisen rörde på sig under hela undersökningen och det var mysigt att se hur den vevade runt med sina händer ovanför sitt huvud. Könet vill vi ha som en överraskning så det frågade vi inte om, jag kunde heller inte se några indikationer eftersom bebisen låg tätt ihop med benen. Jag känner att jag kan pusta ut nu och med oss hem fick vi 2 fina bilder som nu sitter uppsatta på kylskåpet.
Innan vi skulle gå frågade hon om vi kände till en studie de genomför på Östra just nu, den gick ut på att mäta livmodertappen eftersom man kan se att längden på den kan innebära att bebisen skulle födas för tidigt. För att mäta görs ett VUL och jag kände att den studien kunde jag vara med i, så vi blev visade in till en annan barnmorska där denna undersökning gjordes. Om man löper risk att föda för tidigt så skulle livmodertappen vara 2,5 cm eller kortare och min mättes till 3,3 cm och det bedömde hon som normalt. Detta känns bra att veta för egendel också, och samtidigt roligt att hjälpa till med studien.
// Linda